Urinvägarna

Under Urinvägarna alla organ och delar av organ som tjänar till att samla upp och dränera urin undviks. Alla organ i (tömning) urinvägarna är fodrade med den anatomiskt identiska strukturen i slemhinnan, urotelet. Urinvägsinfektioner kan därför spridas till alla organ i de nedre urinvägarna.

Vilka är urinvägarna?

Njurkalyxerna utgör början på urinvägarna, som absorberar den sekundära urinen som bildas i njurrören och dränerar den i njurbäckenet. Den sekundära urinen (urin) bildas genom resorption av den primära urinen och blandningar av vissa sekretioner i njurrören.

Njurbäckenet fungerar som den första uppsamlingsplatsen för urin. De två urinledarna, utformade som ihåliga muskelorgan, som förbinder de två njurbenen med urinblåsan, absorberar urinen och transporterar den in i urinblåsan. Denna process sker ofrivilligt genom regelbundna peristaltiska sammandragningar av urinledarna.

Urinen samlas först i urinblåsan och när den fylls i enlighet därmed utlöses en känsla av brådska. Urinen kan sedan släppas ut i miljön via urinröret. I motsats till ofrivillig dränering av urin från njurbenet till urinblåsan, är urinering genom urinröret föremål för testamentet.

Anatomi & struktur

Njuryxen och njurbenet är fodrade med slemhinnan, uroteliet, vilket är karakteristiskt för organ i urinvägarna. Urinledarna, som absorberar urinen från njurbenet och transporterar den in i urinblåsan, är också fodrade med urotelet. De två urinledarna består av cirka 30 cm långa muskelrör med en diameter av cirka 7 mm.

Urinledarna omges av ett lager av glatta muskelceller som svarar på signaler från det autonoma nervsystemet och inte utsätts för viljan. På utsidan täcks urinledarna med ett lager bindväv. Vid tidpunkten för inträde i urinblåsan löper urinledarna ett kort avstånd i urinväggen. Urinblåsan är ett ihåligt organ som används för att samla upp och tillfälligt lagra urin.

Laminaproprien, ett skikt av bindväv och kollagenfibrer, ger blåsan sin fasthet. Tömningen sker - frivilligt - via urinröret (urinröret). Vid den punkt där urinröret går ihop med urinblåsan finns det två sfinkter, varav en kontrolleras vegetativt av mjuka muskler.

Funktion & uppgifter

Calyxerna samlar upp den sekundära urinen, som kontinuerligt droppar från tubuli i calyxen och vidarebefordrar den till njurbenet. Njurbäckenet fungerar som det första mellanlagret för den sekundära urinen. Vid ingången till njurbenet absorberar urinledarna urinen och transporterar den vidare in i urinblåsan.

Den anatomiska utformningen av urinledarna som muskelrör är nödvändig för att kunna dränera ackumulerad sekundär urin från njurbenet, även i ett liggande läge, och vid behov mot tyngdkraft, till urinblåsan.

Muskelrören, som består av släta muskler, kan utföra sina uppgifter via peristaltik, en dynamisk och reflexiv sammandragning av urinledaren. De medvetslösa sammandragningarna löper alltid från utgången av njurbenet till ingången till urinblåsan och transporterar urinen från njurbenet nästan med kraft in i urinblåsan.

Urinledarens inträde i urinblåsan kan jämföras med en backventil. Det säkerställer att urinen bara kan passera i en riktning. Återflöde (återflöde) i urinledarna eller till och med i njurbenet är vanligtvis omöjligt.

Hjälpmedel ↵ för urinblåsan
inflammation Urinblåsan utför funktionen av en urinuppsamlingsbehållare och kan hålla upp till max. Förvara 1,5 l (man) och upp till 0,9 l (kvinna) urin. Lustet att urinera uppstår vanligtvis när fyllningsnivån är mellan 300 ml och 500 ml. Tömningsprocessen kan normalt kontrolleras efter behov.

Sjukdomar och sjukdomar

Den vanligaste sjukdomen hos ett organ i de nedre urinvägarna är en cystit eller en urinvägsinfektion, som förekommer oftare hos kvinnor än hos män på grund av den mycket kortare urinröret. Infektioner orsakade av bakterier kan spridas till urinledare och till och med njurbenet och orsaka smärtsam bäckeninflammation.

Urinstenar kan orsaka ett annat problem. Om urinstenar utvecklas i njurbenet försöker kroppen först flytta stenarna in i urinblåsan via urinledaren. Vanligtvis fastnar stenarna i ingången till urinledaren, vilket stimulerar urinledaren till peristaltiska sammandragningar för att transportera stenen vidare. Dessa medvetslösa och frivilligt okontrollerbara sammandragningar leder till svår smärta och kallas njurkolik.

Ärftliga missförhållanden i urinledarna är också kända, särskilt vid ingången till urinblåsan. Eftersom alla organ i de nedre urinvägarna är fodrade med samma, identiskt strukturerade slemhinnor, kan urotelcancer utvecklas i alla organ i de nedre urinvägarna, som, om de diagnostiseras tidigt, kan tas bort med ett minimalt invasivt förfarande och sedan ges kemoterapi.