demineralisering

Mineraler är viktiga för den mänskliga organismen. De bidrar till det optimala flödet av många biokemiska processer i kroppen. Av en demineralisering Men kroppen tappar viktiga mineraler, så att sjukdomar kan utvecklas.

Vad är demineralisering

Den medicinska termen demineralisering beskriver en process där vissa mineraler i allt högre grad frisätts från ett organ, en hård vävnad eller ett flytande kroppssubstans.

Demineralisering är också bland villkoren demineralisering och demineralisering känd. Om till exempel bara kalcium frigörs från en av kroppens strukturer är det en fråga om avkalkning, även kallad avkalkning.

För den mänskliga organismen innebär denna biokemiska process också en patologisk förlust av vitala mineraler. Detta påverkar särskilt mineralerna kalcium och fosfor. Emellertid kan en nedbrytning av kalium och magnesium också leda till allvarliga försämringar i kroppen.

De organ och vävnader som naturligtvis har en hög andel mineraler lider mest av mineralförlust. Dessa inkluderar framför allt ben och tänder, vars struktur huvudsakligen består av mineraler.

Orsaken till demineralisering kan antingen vara en ökad nedbrytning av mineraler från vävnaderna eller en otillräcklig lagring av mineraler i vävnaderna. En otillräcklig tillgång till mineraler genom mat kan också leda till demineralisering. Orsaken till avmineralisering av tänderna är mestadels syror som angriper tandemaljen. Om benen demineraliseras påverkas benämnet. Konsekvenserna uttrycks av att kroppens strukturer blir ömtåliga. Långsiktig demineralisering följs av olika kliniska bilder.

Funktion & uppgift

Alla mineraler (bulkelement och spårelement) är viktiga byggstenar i kroppen och är involverade i många biokemiska processer. Till exempel förhindrar de sjukdomar och gör att kroppen fungerar korrekt. Mineralerna kalcium, magnesium och fosfor spelar en viktig roll i att bygga ben. Kalcium bidrar också till en sund uppbyggnad av tandemaljen. Masselementen finns också i de intra- och extracellulära vätskorna. Här fungerar de som en del av organiska ämnen som enzymer och DNA. Spårelementen å andra sidan förekommer endast som kofaktorer av proteiner.

Vissa processer kan bara köras normalt om det finns tillräckliga mineraler i kroppen. En persons behov av mineraler beror på ålder, kön och hälsotillstånd. Men om mineralkravet inte uppfylls permanent finns det risk för bristsymtom. Demineralisering leder också till en långvarig mineralbrist, som har en negativ effekt på människans organ och vävnader. I värsta fall finns det risk för allvarliga hälsokonsekvenser. Dessa uttrycker sig i sjukdomar som osteoporos eller tandröta.

Sjukdomar och sjukdomar

Om det finns en demineralisering kan sjukdomar såsom tandröta, osteomalacia, osteopeni eller osteoporos uppstå. Sjukdomen som utvecklas till följd av demineralisering beror helt på vilka mineralsalter en person förlorar.

Tandförfall är avkalkningen av tandemaljen. De som konsumerar godis har ofta en högre risk att utveckla tandröta. Sockerhaltiga livsmedel får bakterier som Streptococcus mutans och laktobakterier att byggas upp på tandens yta. Dessa utsöndrar organiska syror som metaboliska produkter som attackerar tandemaljen. Syrorna tar i sin tur bort kalcium från tanden genom att sänka emaljens naturliga pH. Tandplack bör därför avlägsnas regelbundet och försiktigt för att undvika demineralisering genom syror. Om intensiv munhygien inte observeras hotar tanden att bli porös. Tandens ohälsosamma tillstånd gör att bakterier får tillgång till den djupa tandstrukturen. Detta skapar håligheter som kan leda till fullständig förstörelse av tanden.

Osteomalacia är en mjukning av benet. Om denna sjukdom inträffar i barndomen, är det känd som raket. Denna sjukdom är mycket smärtsam för de drabbade. Osteomalacia har många orsaker. Dessa inkluderar till exempel ett otillräckligt intag eller minskat intag av kalcium, en hög nivå av fosforutsöndring eller vitamin D-brist. Behandlingen av osteomalacia syftar till att förse patienten med de saknade mineralerna i höga doser.

Osteopeni är en föregångare till osteoporos. Detta ska förstås som en åldersrelaterad reducerad bentäthet. Osteopeni är när T-poängen är mellan -1,0 och -2,5. Om bentätheten fortsätter att minska hotas patienten av osteoporos. Denna sjukdom kan också förknippas med demineralisering, till exempel när mineralerna kalcium och fosfor frigörs från benen.

Demineralisering kan bestämmas i blodantalet eller med hjälp av en bentäthetsmätning. Ju tidigare demineralisering diagnostiseras, desto snabbare kan terapeutiska åtgärder vidtas. Dessa kan inte bara bromsa utvecklingen av en sjukdom, utan i vissa fall till och med stoppa den.