menisk

De menisker (Singularis: menisk) fungera som ledkroppar för att kompensera för de anatomiska skillnaderna mellan skena och lårrullarna. Tillsammans med korsbandet stabiliserar de knäet och fungerar som stötdämpare som skyddar ledbrosket.

Vad är menisken?

Schematisk representation av meniskens anatomi och struktur. Klicka för att förstora.

Som menisk är en broskvävnadsstruktur i knäleden som stöder överföring av krafter och belastningar mellan lårbenet (lårbenet) och skenbenet (skinnbenet) genom att kompensera för skillnader i form mellan lårbenens kondyl (lårrullen eller distala artikulära processer) och skenbenet.

Varje knäled har en medial menisk (inre menisk) och en lateral menisk (yttre menisk). Extern rotation laddar den mediala menisken, och den inre rotationen laddar den laterala menisken.

Beroende på blodflödet delas meniskerna också in i en röd zon nära kapseln (väl försedd med blod), en rödvit zon (begränsad blodtillförsel) och en vit zon (levereras inte med blod). Skador som tårar påverkar vanligtvis de perifera zonerna i meniskerna med mindre blodtillförsel.

Anatomi & struktur

Den mediala menisken och den laterala menisken finns mellan femur och skenben i båda knäleden. Dessutom har 'menisker delat in i de tre delarna av det främre meniskhornet (främre tredje), intremedia (mitten av tredje) och bakre meniskhornet (bakre tredje).

Menisken består av bindväv och elastisk fiberbrosk, genom vilken den kan anpassas till rörelser och motoriska färdigheter i motsvarande knäled. Formellt är menisken anpassad till ytformen på tibialplatån och femoral kondylen för att kunna förverkliga buffertfunktionen.

Meniscus medialis har ett C- eller halvmåneformat utseende och är ordentligt sammansmält med kapseln articularis (bindvävsledningskapsel) och ligamentum collaterale mediale (inre ligament), varför det är mindre flexibelt och mer benäget för traumatiska skador. Meniscus lateralis har en nästan rund form och smälts endast delvis med kapseln articularis, vilket gör den mer flexibel och mindre benägen att skada.

Funktion & uppgifter

Den primära uppgiften för menisker består i att kompensera för skillnader i form mellan skenben och femoral kondyl för att avlasta ledbrosket och skydda det i enlighet därmed. Eftersom lårben och skenben, som är förbundna med knäleden, har olika ledytor och följaktligen skulle ha en minimal kontaktyta med direkt kontakt, skulle de vara mycket instabila och inte funktionella utan meniskerna emellan.

Följaktligen fungerar meniskerna i knäleden som en slags "bricka" som ökar kontaktområdet och därmed skyddar lårbens- och skenbrosket mot friktion och slitage genom bättre tryckfördelning. En stabiliserande funktion tilldelas särskilt meniscus posterior horn, som uppfyller funktionen av en "bromsbelägg" eller buffert och förhindrar att tibialhuvudet (caput tibiae) glider bort.

Dessutom säkerställer meniskis elastiska vävnadsstruktur att krafter och påverkan som verkar på lårben och skenben buffras (buffertfunktion). Meniskerna säkerställer också en bättre distribution av synovialvätskan.

Sjukdomar, åkommor och störningar

Både genetiska störningar och degenerativa processer ökar risken för försämring av menisker, med menisken tår är den vanligaste skadan. Kronisk överbelastning, bland annat Genom sportaktiviteter, leda till mikrotraumor (fina tårar i menisci), som gör de broskliga vävnadsstrukturerna instabila och kan riva eller fångas även under normala vardagliga rörelser.

Denna så kallade meniskopati (meniskskada) erkänns som en yrkessjukdom bland gruvarbetare och kakeldrivare. Akut skada kan orsaka en delvis förskjutning av den drabbade menisken, vilket kan blockera knäleden. Kroniska strukturella förändringar i menisken orsakar vanligtvis permanent ökad stress på brosket, vilket i sin tur främjar degenerativa processer (tecken på slitage) och följaktligen knäartros.

Motionsberoende smärta är karakteristisk för kronisk meniskopati. Eftersom meniskerna bara förses med blod i sina perifera zoner, har de också liten potential för regenerering. I de flesta fall är den vanligaste skadan på den mediala menisken en skada på det bakre hornet i menisken. Degenerativa processer på de broskiska strukturerna är också förknippade med en ökad risk för manifestation av cyster, hålrum fyllda med vätska.

Som regel bildas cyster på den laterala menisken, vilket kan uttryckas som ett utsprång på utsidan. Cystor främjar i sin tur meniskopatier på grund av infångning och / eller tårar. Meniskopatier kan också orsakas av genetiska avvikelser såsom en meniscus disciformis (skivmenisk). Den drabbade menisken är försvagad och följaktligen mer mottaglig för skadorelaterade skador.