imipramin

På imipramin det är en tricyklisk antidepressiva. Den aktiva ingrediensen tillhör klassen dibenzazepiner.

Vad är imipramin?

Imipramin är en tricyklisk antidepressiva.

Imipramine är ett antidepressiva medel som var ett av de första pålitliga läkemedlen i sitt slag. Läkemedlet användes som föregångare för en mängd andra aktiva ingredienser för behandling av depression.

Imipramine utvecklades av det schweiziska läkemedelsföretaget Geigy, nu känt som Novartis. Det psykotropiska läkemedlet, som tillhör de tricykliska antidepressiva ämnena, kom ut på marknaden 1958. Dock upptäcktes det som antidepressiva av misstag.

Läkemedlet skulle ursprungligen administreras 1957 av psykiateren Roland Kuhn (1912-2005) för behandling av schizofreni. När medlet testades i praktiken befanns emellertid imipramin vara olämpligt för detta ändamål. Istället hade det en positiv effekt mot depression, så att imipramin kunde användas mot denna psykiska sjukdom.

Farmakologisk effekt

I den mänskliga hjärnan kommunicerar nervceller med hjälp av så kallade neurotransmittorer, som är kemiska budbärare. Neurotransmittorerna frigörs från en nervcell. Den angränsande nervcellen kan känna igen detta via speciella dockningspunkter som kallas receptorer och ta upp messenger-substansen, som sedan återgår till sin ursprungliga cell. Vissa budbärersubstanser uppfyller speciella uppgifter och har antingen en hämmande eller spännande effekt. Messenger-substansen serotonin fungerar till exempel som ett lyckohormon.

Det har ännu inte varit möjligt att exakt bestämma vad som orsakar depression. En teori är att det orsakas av brist på specifika budbärarämnen. Det saknas neurotransmittorer som serotonin, dopamin eller noradrenalin. Om dessa budbärarämnen tillförs patienten genom medicinering, kan detta leda till lättnad från depressiva symtom.

Imipramine är ett av dessa läkemedel. Det har förmågan att öka koncentrationen av messenger ämnen som noradrenalin och serotonin i kroppen. Ämnet säkerställer att neurotransmittorerna tas upp igen i nervcellen. Imipramin har också en positiv effekt på andra messenger-substanser.

Imipramin är en av de drivbara antidepressiva medlen, så att patientens drivkraft varken ökar eller försvagas. Det finns inte heller någon lugnande effekt. I detta avseende är det en skillnad mot antidepressiva medel av desipramintyp, som har en drivande ökande eller lugnande effekt.

Efter att ha tagit imipramin kommer den aktiva ingrediensen in i blodet genom tarmen. Ämnet bryts mycket ned i levern. Medlet utsöndras genom njurarna och urinen. Efter bara en halv dag innehåller kroppen bara 50 procent av imipramin. Under uppdelningen sker en omvandling till desipramin, vilket har en drivande ökande effekt.

Medicinsk applikation och användning

Imipramin används för att behandla depression. Produkten är också lämplig för behandling av smärta orsakad av en psykologisk komponent. Detta kan vara mild, måttlig eller svår smärta.

Andra indikationer för imipramin inkluderar ångest på natten (pavor nocturnus) och vätning i sängen hos barn äldre än fem år. Förutom de godkända användningsområdena administreras den aktiva ingrediensen också mot fobier eller ångest.

En längre tid krävs vanligtvis för effektiv behandling av depression med imipramin. Läkaren måste regelbundet kontrollera om användningen av preparatet fortfarande är vettigt. Imipramine tas med tabletter oavsett måltider. Den rekommenderade startdosen är 25 mg imipramin per dag och ökar över tiden tills den når den vanliga mängden 50 till 150 mg. De två kvittona sker på morgonen och på kvällen. Dosen bör gradvis minskas mot slutet av behandlingen.

Du hittar din medicin här

➔ Läkemedel mot depressiva stämningar och för att lättare på stämningen

Risker och biverkningar

Som med användning av andra antidepressiva medel kan användning av imipramin ha oönskade biverkningar. Var tionde patient lider av en blockerad näsa, yrsel eller skakningar. Svettning, dåsighet, torr mun, förstoppning, värmevallningar, viktökning och snabb hjärtslag.

Dessutom är det inte ovanligt att lågt blodtryck inträffar efter att du står upp. Andra biverkningar kan inkludera sömnproblem, svårigheter med urinering, förvirring, rastlöshet, trötthet, törst, aptitlöshet, illamående, kräkningar, hudreaktioner, onormala känslor eller sexuell nedsatthet.

De flesta biverkningarna är mest allvarliga när du börjar ta imipramin. Men när organismen har vant sig till läkemedlet sjunker symptomen vanligtvis.

Imipramin ska inte användas vid överkänslighet mot tricykliska och tetracykliska antidepressiva medel. Detsamma gäller för samtidig administrering av MAO-hämmare. Imipramin är inte heller tillåtet vid förgiftning från psykotropa läkemedel, sömntabletter, smärtstillande medel eller alkohol. Vid delirium, akut urinretention, glaukom, pylorstenose, tarmobstruktion eller utvidgning av prostata med bildning av kvarvarande urin måste den aktiva ingrediensen undvikas.

Dessutom är interaktioner mellan imipramin och aktiva ingredienser som har en depressiv effekt på hjärnan möjliga. Dessa kan vara sömntabletter eller lugnande medel, som, liksom alkohol, ökar effekten av imipramin. Särskild försiktighet krävs också när man tar andra antidepressiva medel samtidigt, vilket främst gäller serotoninåterupptagshämmare fluvoxamin och fluoxetin. Detta ökar frekvensen av biverkningar.