hammare

Som hammare är en av totalt tre benkroppar i mellanörat. Det överför vibrationerna i trumhinnan med förstärkning till städet. Städet överför vibrationerna till staplarna, som överför de mekaniska vibrationerna till det flytande mediet perilymph och cochlea via det ovala fönstret. Tillsammans med de andra två ögonbenen är hammaren en av de minsta och samtidigt hårdaste mänskliga benen.

Vad är hammaren?

Den lilla hammaren (Hammare) i mellanörat är en av tre nackdelar som är ledade och mekaniskt förstärker vibrationerna i trumhinnan. Stigbotten överför vibrationerna vid det ovala fönstret till det inre örat och spindeln, där de mekaniska ljudvågorna omvandlas till elektriska nervimpulser. Tillsammans med de andra två ögonbenen är hammaren en av de minsta, men också en av de hårdaste benen i människokroppen.

Inom denna grupp av tre är hammaren den största ringen. Maletens "handtag" är ordentligt smält med trumhinnan så att det direkt kan ta över trumhinnens vibrationer. Hammaren överför vibrationerna till städet via en speciell fog. Den tekniska termen malleus för hammaren står också i identisk stavning för en bakteriesjukdom som endast drabbar hästdjur. Sjukdomen är också känd som snot.

Anatomi & struktur

Anatomiskt kan halsbenen delas upp i handtag (manubrium), nacke (kollum) och huvud (kaput). Högst upp på hammarhandtaget finns två små hängor, framsidan och sidan av hammaren, med ligament fästa till dem som håller hammaren på plats. Med handtaget har hammaren vuxit ordentligt in i bindvävsskiktet mitt i trumhinnan.

Från utsidan, på andra sidan av trumhinnan, visas hammarens vaxpunkt som en stria mallearis och är synlig genom otoskopi. Det stora huvudet på hammaren är anslutet till städet via en sadelfog (articulatio incudomallearis). Skarven är ordentligt inkapslad och försedd med så kallade spärrtänder så att endast små rörelser på upp till cirka 5 grader är möjliga. Hos däggdjur utvecklades den från den ursprungliga temporomandibulara leden (primär temporomandibular joint), så att den nuvarande temporomandibular joint i däggdjur är en relativt ny utveckling och kallas också den sekundära temporomandibular joint.

Små muskler säkerställer ett permanent spänningstillstånd i mellanöratets reaktionskedja, som består av trumhinnan, ossiklarna och det ovala fönstret. Den tympaniska membransträckaren (Musculus tensor tympani) drar hammarhandtaget inåt när det dras åt, varvid trumhinnan dras åt. Hammaren - som de andra benbenarna - täcks av ett slemhinna.

Funktion & uppgifter

Hammarens huvudfunktion och uppgift är att absorbera ljudvibrationerna i trumhinnan och att överföra vibrationerna till städet, vilket i sin tur överför dem till staplarna med förstärkning. Hammaren och städet är monterade på ett sådant sätt att deras rotationsaxlar vardera är i tyngdpunkten. Som ett resultat är deras svängning i samband med deras låga vikt möjlig med lägsta möjliga massacceleration och lägsta möjliga energiförlust.

Även de högsta fortfarande hörbara tonerna i intervallet över 15 000 Hz till under 20 000 Hz vid gränsen för ultraljud kan plockas upp och överföras av hammaren utan problem. Hammaren kan också överföra låga frekvenser inom gränsområdet för infrasound under 40 Hz utan frekvensförskjutningar eller omvandlingar. När man absorberar och överför vibrationerna i trumhinnan är det viktigt att de rörliga lederna mellan hörselbenen och själva ringarna reagerar mycket hårt och elastiskt, eftersom det annars skulle vara betydande överföringsförluster. När det gäller vibrationsöverföring är det inte bara frekvensresponsen för toner och ljud som betyder något utan också ljudtrycket som verkar på trumhinnan.

Inom hörselområdet varierar ljudtrycket mellan den nedre hörselgränsen eller hörselgränsen och smärttröskeln. Det intervall som är bäst märkbart för det mänskliga örat och som samtidigt visar en hög tolerans tills smärttröskeln har uppnåtts är cirka 100 till 6000 Hz. Hammarens uppgift i interaktion med de andra två hörselnäsarna är inte begränsad till Så realistisk som möjligt överföring av ljudvågorna, men också för att skydda sensoriska celler i det inre örat från överbelastning. Detta innebär att ljudöverföringen kan dämpas genom reflexliknande spänning av de lilla inre öronmusklerna och därmed skydda sensoriska celler.

Du hittar din medicin här

sjukdomar

De vanligaste klagomålen relaterade till absorptionen av vibrationer av hammaren och överföringen av vibrationer orsakas av inflammatoriska processer i mellanörat. Om den inte behandlas kan inflammationen leda till sklerotiska förändringar i hörselnätet, som är förknippade med nedsatt funktion och orsakar en motsvarande hörselnedsättning på grund av ljudledningsproblem.

Inflammatoriska processer i mellanörat leder ofta till en tympanisk effusion, en ansamling av serös, slimig, blodig eller purulent vätska i tympanisk kavitet. Den tympaniska effusionen åtföljs vanligtvis av hörselnedsättning eftersom funktionen hos ljudledningskedjan, trumhinnan och halsbenen är nedsatt. Om symptomen är i det icke-kroniska stadiet, kan de lösa sig igen om orsaken, den tympaniska effusionen, har behandlats framgångsrikt.

Intressant nog inträffar hörsel överkänslighet när trigenimusnerven, den femte kranialnerven, är funktionsnedsatt eftersom en sidogren av nerven innerverar tensor tympani-muskeln. Musklerna kan då inte längre reagera på (för) höga ljud, så att den skyddande funktionen för ljudisolering misslyckas genom att minska ljudöverföringens effektivitet.