Arum

Det brukade vara Arum som en växt av häxor och trollkarlar och användes främst som en magisk elixir och medicinsk ört. Eftersom växten kan orsaka allvarliga brännskador även med ren hudkontakt, användes örten endast i låg styrka på den tiden på grund av den enorma risken för förgiftning. Växten, som förekommer över hela Europa och Asien, är nu under naturskydd, och homeopati använder endast sällan arum, trots dess många möjliga effekter.

Förekomst och odling av arum

Av Arum är en skyddad giftig växt från gruppen av arumplantor. I Centraleuropa finns det bara en annan växt av denna ganska tropiska växtfamilj. Det finns olika varianter av arum nästan över hela världen. Distributionsområdet sträcker sig från Afrika till Europa till Asien. Växten växer oftast som en vild tillväxt i blandade lövskogar, där frön sprids naturligt.

Alla växtkomponenter är giftiga, eftersom växterna förutom heta ämnen innehåller oxalat. De sötsmakande bären har ofta orsakat svår förgiftning med brännskador i munnen och mag-tarmkanalen. Andra symtom inkluderar hudutslag, inflammation i munslemhinnan och blåsor i huden. När du konsumerar råa frukter leder den söta smaken snabbt till en överdos.

Bara hudkontakt med delar av växten kan orsaka hudsymtom. Högre doser kan orsaka hjärtrytmier och till och med förlamning. Så snart arumet kokas förloras giftet och växten kan konsumeras på ett säkert sätt. Detsamma gäller för de torkade komponenterna i arum, vars gift i stor utsträckning neutraliseras. I händelse av överdosering eller konsumtion av råa blad och frukt kan medicinsk kol i sin tur minska symtomen på förgiftning.

Effekt & applikation

I det avlägsna förflutna trodde folk på Arumens magi. Anläggningen tjänade därför magin av kärlek i många ritualer. Men det bör också delvis avvärja dåliga drömmar och hålla ormar borta. Under tider med livsmedelsbrist uppsamlades också några av växterna för näring. Rötterna torkades sedan för att neutralisera giftet. Rotkulan slipades sedan upp och användes som mjöl. Alla dessa användningsområden för anläggningen går förlorade idag.

Man tror inte längre på arumens magi och dagens människor är inte längre beroende av växtens rotmåltid, eftersom mjöl är relativt billigt i snabbköpet. Rhizomen i en kinesisk variant av arumet används delvis fortfarande för medicinska ändamål. De aktiva ingredienserna aroin, aronin, aronidin såväl som oxalat raphides och fri oxalsyra kan användas mot skarlagnsfeber, mässling och kusma samt förlamning, inflammation och dåligt läkande sår eller reumatism.

Denna applikationsform återgår också till en lång tradition, eftersom århundraden sedan växten var känd för sina olika helande effekter. Vid den tiden användes arumet specifikt för behandling av luftvägssjukdomar. För att inte orsaka förgiftning späddes växtens juice kraftigt eller torkades växtkomponenterna före konsumtion. Användarna använde inte mer än några droppar eller smulor av växten i ett glas vatten.

Arumträdets blad användes ofta som en fjäderfä för att lindra reumatiska symtom och sprains. Till och med idag finns det några homeopatiska preparat med små mängder av det kinesiska arumet som kan användas mot alla nämnda symptom. Enligt tyska riktlinjer kan endast de underjordiska delarna av växten som samlades upp innan bladen utvecklats användas för dessa beredningar.

Sångare med röstproblem, till exempel, har ibland en sådan förberedelse med låg styrka av arum föreskrivs. Eftersom högre styrka i växten, förutom kemiska brännskador, ger ungefär samma symtom som växten som växten ursprungligen användes mot, bör arumet aldrig spädas ut eller bearbetas på egen hand. Användningen av de nämnda preparaten måste också diskuteras med en läkare i förväg.

Betydelsen för hälsa, behandling och förebyggande

Arumets medicinska betydelse har minskat till nutid av olika skäl. En anledning är anläggningens sällsynthet. Eftersom anläggningen nu är under naturskydd är insamling och bearbetning av arum straffbart i detta land. Växten används därför sällan för medicinska ändamål i Europa. Kompresserna mot reumatism och komprimering används praktiskt taget inte längre, eftersom denna applikationsform tidigare begränsades främst till privatpersoner som själva hade samlat plantens blad.

De många biverkningarna och risken för överdosering har också gjort arum mindre av medicinsk betydelse. De få oralt tagna preparaten med låg styrka av den kinesiska tillväxtformen används sällan av homeopati för ont i halsen, hosta och förkylningar. Lika sällan föreskrivs sådana preparat för närvarande för slemhinnan i halsen, magslemhinnan och tarminflammationen.

Dessa användningsformer har blivit så sällsynta inte bara på grund av sällsyntheten i arum eller risken för förgiftning.Ännu mer avgörande för minskningen av medicinsk betydelse är det faktum att ett stort antal preparat med liknande effekter finns tillgängliga idag, som är förknippade med färre biverkningar och risker.