Vit materia

De vit materia kan förstås som motsvarigheten till de grå cellerna i hjärnan. Den består av ledningsvägar (nervfibrer), vars vita färg beror på deras medullära struktur.

Vitmaterialet är en del av centrala nervsystemet och kallas också Substantia alba respektive mark eller Medullary substans betecknad. I ryggmärgen är det bredvid gråmaterialet. Där är det uppdelat i en främre, sido och bakre tråd. I hjärnan finns de vita nervfibrerna i de inre regionerna och omges av grått material. De myelinerade vägarna, dvs myelinerade förlängningar av nervceller, visar också ansamlingar av grå nervcellkroppar. Dessa är de så kallade kärnområdena i ryggmärgen och hjärnan.

Vad är den vita saken?

Myelinhöljerna som är ansvariga för ämnets vita färgning bildas av så kallade gliaceller i centrala nervsystemet. Dessa tillhör också den vita saken. Å andra sidan är nervcellernas kroppar lika bra som inte i detta område, bortsett från utvecklingen före födseln.

Huvudsakligen på ytan ligger den vita substansen i områdena av ryggmärgen och hjärnstammen. Nervfibrer från en sammanfallande utgångspunkt och med samma destination grupperas i buntar, trådar eller banor. I hjärnan ligger vitmaterialet i det centrala området och är också arrangerat i trådar. Banan i nervkablarna fortsätter över hjärnstamområdet och de så kallade cerebellära stjälkarna i medulla i cerebellum.

Anatomi & struktur

Volymen av den vita substansen fyller nästan hälften av den mänskliga hjärnan. Sammantaget kan det föreställas som ett komplicerat system med flera miljoner anslutningskablar. Var och en av dessa strängar har en gren av nervceller som känner igen, vidarebefordrar och överför signaler. Vetenskap talar om en axon.

Det är vanligtvis inslaget i fettiga myelin, vilket gör ämnet vitt. Nervernas buntar, trådar och vägar delar sig igen och under vissa omständigheter återansluts så att hjärnområden som är långt ifrån varandra kan kopplas samman. Således är vitmaterialet mycket viktigt för alla processer i hjärnan som är relaterade till lärande. Om nervkablarna visar störningar kan detta ha en extremt negativ effekt på personens mentala prestanda. De avbildningsmetoder som är möjliga idag kan göra den vita saken tydlig och hänvisa till dess kausal effekt med avseende på möjliga psykiska och psykologiska störningar.

De visar också påverkan av vit materia på intelligens och tänkande. Det kan således bevisas att nervfibrerna bestämmer informationsflödet mellan de enskilda hjärnområdena i mycket större utsträckning än förväntat. En aktiv hjärna, som utmanas att vara aktiv, kan öka sin vita substans. När en person lär sig något nytt eller till exempel förvärvar många nya färdigheter på ett musikinstrument ökar hjärnans vita massa kvantitativt. Så det kan tränas, vilket ursprungligen ansågs omöjligt. Å andra sidan blir det också tydligt i vilken utsträckning vitmaterialet bidrar till minskningen av mångsidiga tankefärdigheter i ålderdom.

Funktion & uppgifter

Under de senaste åren har man också fått ny kunskap om myelin, den feta, vitaktiga pälsen runt kanalerna. Ursprungligen antogs att denna så kallade medullära mantel endast användes för att isolera nervfibrerna. Senare uppstod emellertid frågan varför vissa fibrer då inte har hölje, medan andra har en tunn eller tjock.

Under lång tid var det inte heller helt möjligt att förklara varför myelinhöljet har mikroskopiska luckor (Ranvier-bindningsringar) på en millimeteravstånd. Det har nu blivit tydligt att nervimpulserna på en lindad (myelinerad) ledningsväg går ungefär hundra gånger snabbare än på en utsatt. Tack vare "isolerande tejp" hoppar de elektriska signalerna över spetsringar, så att säga. Detta märks både i centrala nervsystemet och i de olika extremiteterna.

Du hittar din medicin här

sjukdomar

Den livslånga utvecklingen av vit substans hos människor kännetecknas av upp- och nedgångar. I barndom och ungdomar ökar deras volym relativt jämnt. Det ökar till 40-50 års ålder. Men då minskas den vita saken mer eller mindre långsamt igen.

Följaktligen minskar den mentala prestandan gradvis. Informationsflödet mellan de enskilda hjärnregionerna stannar på grund av att antalet nervfibrer belagda med myelin minskar. Det finns forskning som visar att den totala längden på myeliniserade fibrer hos en person är cirka 149 000 kilometer vid 20 års ålder, men minskar sedan till cirka 82 000 kilometer vid 80 års ålder. Detta betyder dock inte nödvändigtvis att äldre förlorar sin förvärvade kunskap. Det förblir vanligtvis i gott skick långt in i åldern. Hjärnan har förmågan att kompensera för vissa brister av sig själv.

Ett meningsfullt experiment med yngre och äldre försökspersoner visade att responserna i motorområdet avtar med åldern. Men forskarna misstänkte att hjärnans strategi bakom denna ökade svarsgräns var att undvika hastiga och därmed eventuella felaktiga reaktioner. De äldre testpersonerna reagerade faktiskt långsammare än de unga, men uppnådde också en lägre felfrekvens. Det konstaterades också att äldre människor, trots sina vita materialunderskott, bättre kan aktivera vissa områden i hjärnan jämfört med yngre människor.